Text: Nora Strömman
Våra gener styr oss. När vi spontant sätter handen bakom örat eller lutar oss framåt för att höra bättre, gör vi det för att våra förfäder gjort det i tiotusentals år. Vi vrider också på huvudet för att lokalisera ljudet. Tydligen har vi kunnat vrida på öronen en aning i tidernas begynnelse. Vissa kan det ännu också med hjälp av tre muskler som sitter på ytterörat. Men de flesta av oss har glömt hur man gör.
Hur vi hör och uppfattar ljud är en lång utveckling. Även andra arter genomgår samma utveckling. De små fåglarna som kallas zebrafinkar deltog ofrivilligt i ett försök där zebrafinkarna inte fick höra de vilda zebrafinkarna sjunga, vilket resulterade i att de i fångenskap började sjunga falskt och på ett sätt som inte stämde överens med de vilda zebrafinkarna.
Testet pågick i generationer eftersom forskarna ville se vad som händer med sången och om den falska sången förflyttas genom generationerna. Det gjorde den. Men i den fjärde generationen började projektets zebrafinkar sjunga likt vilda zebrafinkar igen, trots att de inte kommit i kontakt med sina vilda artfränder. Forskare har tolkat att det beror på att naturen har en mekanism, som ser till att allt inte spårar ur.
Människorna har genom hundratusentals år använt auditiv och visuell kommunikation med varandra. Att apor och människor har ganska små öron, tyder på att vi har använt oss mera av vår syn än hörsel för att upptäcka hot och möjligheter.
På Svenska hörselförbundet har vi redan en längre tid upptäckt möjligheterna i samarbete med likasinnade. Med Förbundet Finlands Svenska Synskadade och Svenska pensionärsförbundet har vi ordnat en rad tillställningar sedan 2015 angående syn- och hörselfrågor och märkt att behovet av information angående kommunikation är stort.
Det sägs att vår kommunikation består upp till 80 procent av den visuella kommunikationen och enbart 20 procent består av ord. Vi läser kroppsspråk, gester, miner och läppar och använder orden som tilläggsstöd för allt detta. Kommunikation är ett ständigt samarbete mellan alla sinnen. Kommunikation är också nyckeln till samarbeten. Om två veckor ordnar Svenska hörselförbundet sin femte förbundskongress, där vi under två dagar samlas med våra nio föreningar och tar beslut om handlingsprogrammet för perioden 2020-2022. Nya samarbeten med andra organisationer poängteras starkt i handlingsprogrammet, likaså bevarande av det svenska språket inom vården, skrivtolkning och besök hos audionomer.
Service på det egna modersmålet är speciellt viktigt vid en hörselnedsättning, då man många gånger hamnar stöda sig på bristfällig språklig kommunikation och bokstäver man inte hör. Det är betydligt lättare att tolka vad som sägs, när man blir bemött på sitt modersmål och kan gissa sig fram och läsa på läpparna. Information är också lättare att komma ihåg på det egna modersmålet.
Men hur ser det ut med framtidens kommunikation i och med SOTE, färre antal tjänster på svenska, ett enligt Världshälsoorganisationen dramatiskt ökande antal hörselskadade och mindre kommunikation ansikte mot ansikte och mera kommunikation över nätet där vi inte kan avläsa varandra ordentligt? Ska vi lita på att naturen rättar till oss om vi stiger fel, som den gjorde med zebrafinkarna?
Nora Strömman är verksamhetsledare för Svenska hörselförbundet.
Läs också
På bordet: Den spännande jakten på nya medlemmar
På bordet: Biblioteksföreningen vill ha anställd verksamhetsledare
