Text: Mari Pennanen
Kalendern svämmar över, to-do-listorna blir bara längre och inboxen ser obehagligt full ut. Vardagen i förbundsvärlden bjuder inte på så många andhämtningspauser och så mycket tid för reflektion som jag skulle önska. Att delta i seminarier är ett sätt att komma bort från vardagsfrågorna och det vanliga arbetet, samtidigt som det är tid bort från det vanliga arbetet. Det handlar förstås om att prioritera.
Faktorer som väger in när man gör sin prioritering är bland annat tid, plats och tema. Verkar det lovande? Verkar det som om jag får ut något av det? Har organisationen och jag råd att delta i evenemanget? En fördel med evenemang som kostar är att jag tänker till flera gånger. Vill jag verkligen delta och tror jag nyttan är så stor att det motiverar kostnaden? Då jag deltar i ett evenemang som kostar så ställer jag också krav och har förväntningar – jag är alltså mentalt förberedd när jag anländer till evenemanget. För att få ut mesta möjliga för pengarna ägnar jag tid åt att förbereda mig, kollar föreläsarna och väljer noga om det finns delar i programmet där man ska välja.
Seminariet Menestyvät järjestöt ordnades i februari för femte gången. Tre gånger har Förbundsarenan koordinerat biljettinköp, eftersom priset per biljett blivit lägre om man beställt fler biljetter på en gång. I år var vi nio personer som deltog från Förbundsarenan, och några av mina diskussioner med både dessa personer och andra deltagare handlade just om seminarier och varför man ska delta. Igen blev det för mig tydligt att ju mer man deltar, riktigt på riktigt, desto mer får man själv ut av evenemanget. Och på detta evenemang erbjöds stöd för både förhandsengagemang och aktivt nätverkande av organisatörerna. På förhand fick alla anmälda information om att man kunde gå med i en grupp på Facebook och där presentera sig, för att minglandet på själva evenemanget skulle gå smidigare. Det var också möjligt att på förhand anmäla sig till speed-dejting som ordnades under pauserna.
Det finns olika sätt arrangörer kan bidra till att göra ett lyckat evenemang, men sist och slutligen handlar det om deltagarna och vad deltagarna väljer att göra ett evenemang till. Ibland är det skönt att bara delta, lyssna, ta till sig och begrunda för sig själv. Men ibland ger ett evenemang mer åt både en själv och andra om man frågar, diskuterar, engagerar sig, föreslår och pratar med många. Det är förbundsmänniskor bra på och det gör planeringen av Organisationskonferensen 2020 extra rolig.
Mari Pennanen är verksamhetsledare för Förbundsarenan och reflekterar i Ingången-kolumnerna om aktualiteter inom civilsamhället.
Läs också
