Text: Viktor Kock
Inom föreningslivet är en ständigt återkommande fråga hur man på bästa sätt skall kommunicera, såväl inom organisationen som utåt. Aldrig tidigare har det funnits så många sätt att kommunicera på som det finns idag. Samtidigt som det ger nya möjligheter gäller det ändå att noga fundera på vad man vill med kommunikationen och vad som kan anses som lyckad kommunikation.
Ordet kommunikation kommer ursprungligen från latinets communis (gemensam), via communicare (göra gemensamt) och communicatio (ömsesidigt utbyte). För att kommunikation överhuvudtaget skall kunna anses ha ägt rum krävs att en sändare via en kanal överför ett meddelande till en mottagare som avkodar meddelandet. Ett mejl eller en tidning som går direkt i skräpkorgen uppfyller alltså inte definitionen av kommunikation, för det krävs att mottagaren faktiskt öppnat och läst innehållet. Ifall meddelandet endast är information kan kommunikationen anses som lyckad ifall den uppfyller minimikriteriet. Ofta kräver lyckad kommunikation ändå en tvåvägsprocess, alltså att man utbyter tankar och information. Speciellt viktigt vill jag påstå att det är i föreningsverksamheten och den interna kommunikationen med medlemmarna.
Elektroniska medlemsbrev och sociala medier ger goda möjligheter till masskommunikation med medlemmarna. De ger ändå sällan upphov till en tvåvägskommunikation. För elektroniska medlemsbrev anses en öppningsgrad på över 30 procent som bra trots att sju av tio medlemmar inte nås med dem. Då medlemmarna är grunden till allt föreningsliv torde detta vara en situation som ingen förening är nöjd med.
Hur skall man då få till en lyckad kommunikation? Ett sätt är att försöka undvika de vanligaste fallgroparna; för mycket eller för komplex information. Långa medlemsbrev är inget självändamål, den viktigaste informationen skall vara synlig och enkel att ta in.
På DIFF – Ingenjörerna i Finland förnyar vi som bäst vårt sätt att kommunicera. Som ett direkt resultat av det gav vi i våras ut det första numret av vår nya medlemstidning, DIFFerens. En egen medlemstidning kan knappast ses som nytänkande, tvärtom går det mot trenden som är att avsluta resurskrävande medlemstidningar. Vi ser den ändå som ett komplement för att nå en större del av medlemskåren. I höst lanserar vi ett annat komplement med bloggen ”Kugghjulet”. Vi har samtidigt beslutat frångå regelbundna, elektroniska medlemsbrev. Elektroniska medlemsbrev sänder vi i framtiden när vi har viktig information som vi vill ha ut till specifika målgrupper. Det betyder inte nödvändigtvis att antalet medlemsbrev blir färre men målsättningen är att de som läser dem ser informationen som mer relevant.
Det viktigaste i vår nya kommunikationsstrategi är ändå enligt mig vår målsättning om att ha personlig kontakt med våra medlemmar minst vartannat år. Till personlig kontakt räknar vi besvarade telefonsamtal eller mejl. Hittills i år har vi cirka 900 sådana kontakter. Responsen när vi ringt upp våra medlemmar är nästan odelat positiv. Samtidigt som medlemmarna kan ge direkt återkoppling på vår verksamhet är det ett bra tillfälle att uppdatera kontaktuppgifter så att masskommunikationen kan fungera. Personlig kontakt med medlemmarna är dock inte heller nytänkande, tvärtemot är det så föreningslivet uppstått. Tyvärr glöms det ofta bort i djungeln av masskommunikation.
Viktor Kock är tf. verksamhetsledare för DIFF – Ingenjörerna i Finland.
Läs också
På bordet: Folkdansen har flyttat till nätet i coronatider
På bordet: För en sjukskötare finns det inga genvägar
