Text: Mari Pennanen
Deadline imorgon, ansökningar ska skrivas, telefonen ringer och mailboxen har för många obesvarade mail. Det är lätt att glömma att stanna upp och fundera på vad jag gör, hur jag gör och varför jag gör det. Samtidigt är det just det som behövs för att jag ska kunna tänka större, se mer långsiktigt och planera framåt. Likaså behöver jag stanna upp och se arbetet och verksamheten ur ett helhetsperspektiv för att kunna blicka bakåt och fundera på vad arbetet och verksamheten leder till.
När har du senast stannat upp, insett att du nått ett mål i jobbet och tagit en paus för att känna efter hur det känns? Förbundens friluftsdag, där jag bland annat deltog i ett pass med trailrun och hann stanna upp, passade bra just i början av september för mig personligen. Jag passade på att fira att det dagen innan var årsdag för mig på jobbet. Det kändes bra att få fira tillsammans med personer från många förbund med en må bra-dag.
När Förbundsarenan för några år sedan gav ut Förbundsbarometern 2018 – Arbetsglädje i förbundsvärlden hade vi med åtta rekommendationer som baserade sig på resultaten i kartläggningen. Bland rekommendationerna finns som första punkt att prioritera arbetsvälmåendet inom organisationen. Viktigt är också att satsa på arbetsgemenskapen, både för att öka trivseln och stärka arbetsvälmåendet, och samtidigt motverka belastningar i arbetet.
En av rekommendationerna tänker jag på ofta: att reflektera över sitt eget arbete och ta ansvar för det. Jag tänker att det är viktigt för alla, men kanske speciellt inom tredje sektorn där arbetet ofta är gränslöst och mycket hänger på en själv.
I mindre organisationer är det ännu tydligare att det är upp till var och en att ta i sitt arbetsvälmående och jobba för det. I större organisationer finns det mera stöd och system för detta. Men ibland tänker jag att det handlar om en i grunden felaktig inställning, om man utgår från att det ska vara jobbigt på jobbet för att det ska kännas som om man gör ett riktigt jobb. Man får och ska trivas på jobbet och jo, man får ha det så bra. Då är det dessutom större sannolikhet att man gör ett gott jobb.
