Text och foto: Mari Pennanen
- Redan i år har vi fått in 166 frågor till Föreningsresursen, fast alla kommer inte till mig utan en del till min kollega Sebastian Gripenberg, som kommer att fortsätta hjälpa förbund och föreningar, berättar Stefan Andersson.
Han har under många år som en del av sitt arbete svarat på frågor kring föreningsteknik och speciellt föreningsadministration och ekonomi. De flesta frågor är vad Stefan kallar ”typiska föreningsfrågor”.
- Ofta vänder sig folk till oss när det är problem, om man till exempel inte hittar en ny ordförande eller om det är stridigheter inom föreningen eller styrelsen, säger Stefan.
Tanken med Föreningsresursen har hela tiden varit att ge svar på frågor och att stöda föreningarna. Föreningsresursen började egentligen som ett EU-finansierat projekt inom det som då var Svenska studiecentralen, där Stefan började jobba som ekonomichef för över tjugo år sedan. Han var tidigare landskapssekreterare på det som då hette Nylands svenska landskapsförbund.
- Jag trivs mera med ekonomi än med intressebevakning, som alltid är mer luddigt, säger Stefan.
Svenska studiecentralen var då ganska åtskild från SFV, men har alltid hört till SFV.
- Studiecentralen var en underredovisare till SFV. Vi skötte vår verksamhet under ledning av rektorn och direktionen, och lämnade sedan in räkenskaperna till SFV som slog ihop allt till ett bokslut, berättar Stefan.
Kopplingen till Svenska studieförbundet var också stark, de två hörde tätt ihop. Länge hette verksamheten också Studiecentralen Svenska studieförbundet.
- I praktiken blev det samma verksamhet, det handlade lite om hur rektor formulerade sig. Rektor var också förbundssekreterare för Studieförbundet, berättar Stefan.
Studiecentralens direktion och Studieförbundets styrelse hade möten samtidigt, med gemensam ordförande, som under en lång tid var SFV:s kanslichef Christoffer Grönholm.
- Det blev inte riktigt äkta föreningsdemokrati då Studieförbundet var ”tvunget” att välja SFV:s kanslichef till ordförande, men på mötena fick medlemsförbunden information om vad som var på gång, även om Studieförbundets styrelse kanske inte fattade så många konkreta beslut, säger Stefan.
- Studieförbundet hade eget statsbidrag för bildningsverksamhet då jag började, men det drogs bort i samband med nedskärningar, berättar Stefan.
Löner och projektekonomi
Då Stefan år 1998 började arbeta på Svenska studiecentralen hade man börjat med flera större EU- och landsbygdsutvecklingsprojekt.
- Det var ganska utmanande då det inom många projekt krävdes att vi skulle betala ut stora summor på förhand och projektfinansieringen kom först senare, men det gick ju att låna av SFV. Kanslichef Christoffer Grönholm gillade fart och fläng och det var väldigt mycket framåtanda, säger Stefan.
I den växande organisationen var samarbete a och o. Studiecentralens rektor byttes ut strax efter att Stefan anställts och under många år samarbetade Stefan med rektor Björn Wallén.
- Man kan säga att Björn Wallén skötte ruljangsen, medan jag skötte det praktiska, säger Stefan.
Före Stefan anställdes som ekonomichef hade bokföringen skötts av banken, men med växande verksamhet hade man konstaterat att det var för långsamt. Då fanns det ett tiotal anställda.
- Projekten växte och ungdomsverkstäderna växte. Som mest betalade jag ut löner till 35 personer varje månad. Arbetsbördan började vara i största laget för en person, men eftersom det alltid var klart vad som skulle göras och när, så upplevde jag det inte som stressigt fast det var mycket jobb, säger Stefan.
De senaste åren har Stefan jobbat som personaladministratör på SFV, efter att studiecentralsverksamheten kopplats närmare upprätthållaren SFV och Studieförbundet igen är åtskilt och står på egna ben.
- Studieförbundet har mycket livligare verksamhet nu och det har uppstått mycket ny verksamhet. Studieförbundet har också frihet att göra vad som helst nu, säger Stefan om utvecklingen de senaste åren.
Kontakter med många förbund
Stefan har haft bred kontakt till förbundsvärlden då han förutom att via Föreningsresursen svarat på frågor även föreläst om bland annat föreningsekonomi och föreningsteknik.
- Det verkar bli svårare och svårare att hitta människor till ansvarsfulla poster och att engagera människor. Studieförbundet kunde kanske ge verktyg för hur förbunden ska locka till sig människor och hur verksamheten görs attraktiv, säger Stefan.
Föreningar har också ofta svårt att hitta kassörer.
- Det finns många kunniga kassörer som skött allt på papper eller enkla kontorsprogram, men som kanske inte är intresserade av att lära sig nytt och börja bokföra digitalt, och att hitta någon som tar över är inte alltid lätt, säger Stefan.
En trend som Stefan märkt av är att fler personer avgår från sina förtroendeuppdrag.
- Tidigare var det majoritetsbeslut som gällde, och även de av annan åsikt fogade sig. Nu är det vanligare att om man inte får sin vilja igenom så avgår man, säger Stefan.
Han har också egna förtroendeuppdrag. Via jobbet satt han tidigare med i olika styrelser, bland annat länge i Suomen Kylät – Finlands byar. Han är också kassör för Svenska synskadade i Mellersta Nyland och har varit det i över 30 år.
- Det ger nog en viss tillfredsställelse att kunna hjälpa till och vara till nytta med sådant man kan, säger Stefan.
Profilen: Stefan Andersson
Aktuell som: går i pension från arbetet som personaladministratör på Svenska folkskolans vänner. Har tidigare jobbat som ekonomichef på Svenska studiecentralen och är en av dem som svarat på frågor på Föreningsresursen.
Familj: fru och två utflugna barn
Hemort: Esbo
Intressen: Musik, golf, föreningsverksamhet
Favoritmusik: ”Blues är nog favorit, men nästan allt går.”
Motto: ”Jag får nog säga som scouterna: alltid redo!”
Pensionärsplaner: ”Inte har jag några särskilda planer. I praktiken blir det att fortsätta med synskadeverksamhet, att vara med barnbarnen – det behövs just nu varje vecka, och så finns det nog gamla hemarkiv att ordna upp, bland annat foton.”
Kommer inte att sakna: ”Kreditkortskvitton, att ordna upp sådana. Inte heller reseräkningar, fast dem har jag gett upp med – kilometerersättningar klarar de flesta av att fylla i, men dagtraktamenten är för svårt tydligen.”
Kommer att sakna: ”Svårt att säga ännu, och jag är en lugn typ som anpassar mig till allt. Men kollegor och de intressanta diskussioner kring vad som händer i samhället som kan bli ibland.”
