Text: Ulrika Krook
Foto: Zaida Sjölund
Seminariet kunde följas med både på plats och via Twitter live. Det går ännu att ta del av både Tuija Brax´och Siv Sandbergs eminenta föredrag på SOSTE:s Twitter-konto @SOSTE10.
Seminariet inleddes med att konstatera att om det skulle finnas en årlig ranking av de mest inflytelserika kvinnorna i organisationsvärlden i Finland skulle både Tuija och Siv placera sig bland topp 10 och mera troligt bland topp tre.
Rapporten föreningar i landskaps- och vårdreformen
Tuija Brax som för social- och hälsovårdsministeriet har gjort utredningen ”Föreningar i landskaps- och vårdreformen – utredarens rapport” (social- och hälsovårdsministeriet rapporter och promemorior 26/2018) uppmanade deltagarna att börja arbeta med följande. Om ni inte inom er förening eller ert förbund redan börjat med att klargöra för er vilken av er verksamhet som är ren allmännyttig, ideell verksamhet och vad som är produktion samt vad ni har för verksamhet som är en hybrid av dem båda är det hög tid att börja med det nu.
Tuija poängterade att business smyger sig in i organisationsvärlden och att det är något som organisationsvärlden behöver arbeta med och anpassa sig till. Om det är så att en del av er verksamhet är produktion behöver ni våga ta upp frågan om bolagisering, sa Tuija. Här lyfte hon fram att aktiebolag inte är den enda bolagsformen. Hon fortsatte med att ställa frågan. Kunde det vara skäl att börja fundera på olika former av andelslag? Ansvarsfrågan och alternativet att också ha VD:n inom organisationsvärlden är något som Tuija behandlar i sin utredning. En punkt som helt tydligt väckte många tankar i salen och bland deltagarna.
Tuija tog också upp att det verkar råda en förväntan och uppfattning om att organisationerna ska fylla luckorna främst inom den offentliga sektorn med den finansiering som beviljas av STEA. Det är inte längre upp till organisationerna att avgöra om verksamheten är viktig. Något som inte ska blandas ihop med att det inom organisationsvärlden har utvecklats funktioner som sedan blivit en central del av den offentliga servicesektorn. Här nämnde hon barnrådgivningen som till en början utvecklades och startades inom MLL- Mannerheims barnskyddsförbund. En servicefunktion som tidigare varit central också inom Folkhälsan. Ett annat exempel från den svenskspråkiga organisationsvärlden är den nuvarande småbarnspedagogiken. Barnavårdsföreningen var en pionjär när de startade sin dagisverksamhet. Något som idag ses som en självklarhet.
Oro och passivitet i föreningsvärlden
Siv Sandberg fortsatte delvis kring samma teman när hon gav sina kommentarer till Brax´rapport, inte bara som specialforskare utan också som aktiv styrelsemedlem i ett större förbund. Hon delade med sig av den analys hon gjort av hur hon ser på organisationernas förutsättningar och vilka förändringar som kan behövas för att organisationerna fortsättningsvis ska vara livskraftiga.
Siv lyfte upp en intressant utveckling. Så fort det bara luktar lite marknad riskerar finansieringen och bidragen att tas bort från social- och hälsovårdsorganisationerna. För det kan ju finnas en potentiell risk att marknaden skulle snedvridas. Något som redan är verklighet för föreningarnas doulaverksamhet och som nu verkar smyga sig i på vänverksamheten och stödpersonsverksamheten. Någon har upptäckt en businessnisch i den allt mera utbredda ensamheten.
Hon fortsatte med att belysa ett annat fenomen. Den förvåning och kritik som kan uppstå när föreningarna och förbunden tackar nej till att rycka ut och lappa luckor när de som egentligen bär ansvaret, bland annat offentliga sektorn, inte bär ansvaret fullt ut. Siv Sandberg lyfta bland annat fram exempel där det på den kommunala sidan förväntas att föreningar ska ta över när kommunerna gjort för stora investeringar.
Siv anser att de största hoten inom organisationsvärlden just nu är den passivitet och den oro som de pågående strukturella förändringarna och nya fenomen fört med sig. Det svåra språket och den krångliga terminologin som följer av landskaps- och vårdreformen blir ett demokratiproblem. Marknadsstörningar och marknaden kommer in i organisationsvärlden och inom den lokala föreningsvärlden förändras de invanda mönstren mellan kommuner och föreningar speciellt inom social- och hälsovårdssektorn samt välfärdssektorn.
Siv uppmanar förenings- och förbundsaktiva att rikta fokus mot egen målgrupp och vad föreningen eller förbundet finns till för istället för enbart mot STEA.
Förutom de 26 förslag som Tuija kommer fram med i sin rapport och som hon öppnande upp under seminariet bidrog Siv med ytterligare tre tillvägagångssätt för vad som behövs för att organisationerna ska kunna navigera vidare i framtiden. För det första behöver föreningar och förbund värna om organisationernas automi. Riktlinjerna behöver vara klara. För det andra behövs det en utbildningsinsats för förbunden och styrelsearbetet. Svaret blir lätt nej till förändringar i våra styrelser. Det tredje som behövs är stöd från förbund som Studieförbundet och SOSTE till deras medlemsföreningar.
Föreningsvärldens kärna eller det offentliga- och marknadstänket som utgångspunkt
Både under Tuija Brax´ föredrag och diskussionen som följde efter Siv Sandbergs föredrag uppstod det en hel del funderingar kring vad det är som gör att social- och hälsovårdens organisationsfält verkar vara så mycket mer byråkratiskt och krångligt än bland annat idrottsvärlden och dess organisationer. Är det inte så att det finns gråzoner mellan allmännyttig verksamhet och marknadsmässig verksamhet och risk för snedvridning av konkurrensen också inom idrottens och sången- och musikens föreningsvärld? Eller har bara dessa fenomen inte ännu smugit sig in där? Ska idrottsföreningens eller ungdomsföreningens saft- och kaffeförsäljning uppfattas som att det finns risk för att den snedvrider konkurrensen för caféverksamhet? Konkurrerar en körs biljettförsäljning till en konsert med de stora firmornas biljettförsäljning?
Hur vill vi att organisations- och föreningsvärlden ska se ut i framtiden? Kommer dagens barn att lära sig demokrati och att fungera som en medlem i samhället via föreningslivet eller är det något som förpassas till historien? Är det den offentliga sektorn, affärsvärlden och näringslivet som ska bestämma färdriktningen eller är det dags för föreningsvärlden att kavla upp ärmarna och börja fundera på och samarbeta kring hur vi vill ha det i framtiden?
Mari Pennanen från Studieförbundet drog en parallell mellan seminariets program och den diskussion och forsknings som pågår i Sverige. Gränsen mellan föreningsverksamhet och pro bono samt olika medlemsförmåner börjar suddas ut. Stora företag och koncerner får oss att känna oss som medlemmar genom medlemskort, medlemsjippon och medlemsförmåner. Vi borde ställa oss frågan är det här en utveckling som vi vill ha och går med på? Om det inte är så vad borde vi börja göra? SOSTE:s styrelsemedlem och Folkhälsans förbundsdirektör Viveca Hagmark ställde också en fråga som det tåls att fundera på: Vad karakteriserar frivilliga sektorn och vad den offentliga och privata sektorns tänk?
Studieförbundet och SOSTE fångar bollarna
Dagens båda experter slängde ut bollar igår. Bollar som vi arrangörer både Studieförbundet och SOSTE fångade. Vi fortsätter att tillsammans erbjuda stöd, utbildning och påverkansarbete för organisationsvärlden. Genom att samverka och förena våra resurser och våga lyfta upp också de jobbiga men nödvändiga förändringsprocesserna på agendan är jag övertygad om att vi klarar vi att lotsa organisationerna mot den kurs som leder mot överlevnad och vidareutveckling.
Ulrika Krook är specialsakkunnig på SOSTE. Texten skrevs ursprungligen för SOSTE:s blogg.
