Text: Henrika Nordin
I mitten av januari kom riksdagens revisionsutskott ut med ett betänkande som tog upp konkreta förslag på hur man kunde förbättra integrationspolitiken och integreringen av invandrare. Revisionsutskottet ansåg bland annat att integrationsprocessen tar för lång tid och att det är för få som uppnår tillräckligt goda språkkunskaper (svenska eller finska) under integrationstiden. I betänkandets sista förslag förutsätter riksdagen att regeringen ska se till att tredje sektorn och den fria bildningen tar över en större del av integreringen. Dessutom önskas det att man ser över arbetsfördelningen mellan myndighet och tredje sektorn.
Fria bildningen har redan under flera årtionden tagit ansvar för integrering och inklusion av invandrare, bland annat genom att ordna integrationsutbildning och olika språkkurser för nyanlända. Under den stora asylsökandevågen 2015 var de flesta av våra medlemmar snabba och flexibla att ordna språkundervisning och övrig aktiverande verksamhet för dem som flytt från sina hemländer. Medborgarsamhället var också aktivt och ordnade med olika frivilliga insatser, allt från insamling av vinterkläder till stickcaféer och idrottsaktiviteter. Jag tror att de här insatserna har haft betydelse och att revisionsutskottet nu vill se att fri bildningen och tredje sektorn får en större roll i integrationsarbetet.
Fortfarande verkar det som om den allmänna inställningen till integration är att det ska ske snabbt och effektivt. Det betyder att endera svenska eller finska ska behärskas efter att den nyanlända har gått igenom sin integrationsutbildning. Integrationen fullföljs sedan med att den nyanlända fortsätter inom någon annan utbildningsform eller går in i arbetslivet. Jag förstår att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är önskvärt och svarar mot det effektivitetstänk som riksdag och myndigheter gärna önskar se. Det att man har ett jobb betyder inte direkt att man är integrerad i arbetsgemenskapen eller i samhället överlag.
Inom medborgarsamhället och den fria bildningen finns det en tradition av att möta människan och se hen som en resurs. Det är en mänsklig rättighet att få känna sig delaktig och respekterad i ett samhälle. Problem uppstår då en nation och dess olika organiserade system och strukturer medvetet eller omedvetet sätter hinder för olika grupper att ingå i samhället. Jag hoppas att vi i Svenskfinland kan jobba för att det inte uppstår hinder som gör att nyanlända känner att det inte kan bli inkluderade i vår finlandssvenska gemenskap.
På De finlandssvenska integrationsdagarna diskuterades betydelsen av tvåvägsintegration. Tvåvägsintegration förutsätter dialog och öppenhet från båda parter. Deltagarna ansåg att det behöver jobbas på attityder och skapandet av arenor för mänskliga möten, där vi kan utbyta kunskap och skapa sociala kontakter. Då vi är tillsammans finns det åtminstone förutsättningar för en bättre förståelse för varandras likheter och olikheter.
Svenskfinland har ett aktivt föreningsliv och medborgarsamhällets betydelse för en minoritet är speciellt viktig. Därför känns det naturligt att det inom den här sektorn finns möjlighet att skapa arenor för tvåvägsintegration. Kultur, idrott och olika former av aktiverande verksamhet är verksamhet som finns i alla kulturer och kan fungera som en lågtröskelmodell för att komma in i den finlandssvenska gemenskapen.
Att inkludera invandrare i vår verksamhet ger dem nätverk och verktyg att påverka sina liv och sitt närsamhälle. På samma gång berikar invandrare vår kultur. Förutom vissa områden i Österbotten är till exempel våra finlandssvenska skolor fortfarande rätt homogena ifråga om elevers kulturella bakgrund. Våra barn och ungdomar behöver komma i kontakt med personer från andra kulturer för det skapar förståelse och ökar kulturkännedom samt främjar ett anti-rasistiskt tankesätt.
Jag ser också att samarbete mellan fria bildningen och förbunden är ett bra sätt att presentera medborgarsamhället för de nyanlända. Nästan alla aktörer inom fria bildning i Svenskfinland har någon form av verksamhet för nyanlända och invandrare. Via den verksamheten kan man lätt ta in det lokala föreningslivet och visa på de resurser och möjligheter som finns inom medborgarsamhället.
De finlandssvenska integrationsdagarna önskade en värdediskussion om hur vi vill att ett mångkulturellt Finland ska se ut. Det skulle vara fint om vi inom Svenskfinland och inom den fria bildningen och tredje sektorn skulle vara först ute med den diskussionen. Den diskussionen skulle förstås föras tillsammans med nyanlända och invandrare.
