I maj hade jag förmånen att delta i en av de kurser som ordnades inom Förbundsarenans Erasmus+-mobilitetsprojekt. Vi var tre från Svenskfinland som tillsammans med deltagare från Tyskland, Ungern, Spanien och Litauen deltog i kursen ”Problem Solving and Decision Making” i Limassol på Cypern.
Det var inte en kurs där man bara sitter och tar in information. Från första början blev det klart att vi deltagare inte skulle komma lätt undan. Vi fick jobba hårt själva, både enskilt och i grupp. Vi fick olika problem att lösa, sen fick vi förklara hur vi tänkt och försvara våra resonemang. Vi fick mothugg och bättre förslag både av de andra deltagarna och av vår mycket skärpta lärare Nadine Kalache. Sen var det bara att börja om från början. Det var en krävande men effektiv metod som sannolikt gör att lärdomen sitter djupare.
Vi fick ta del av en nästan överväldigande mängd olika verktyg för att hantera både problemlösning, beslutsfattande och konflikter. Att välja vad jag ska fokusera på i den här bloggtexten är inte lätt. (Ett bra exempel på hur varje dag är full av mindre och ibland större problem att lösa och beslut att fatta!). Det får nog bli problemlösningen och en specifik del av den, att definiera problemet.
Det är väl klart att man vet vad problemet är? Men det visade sig i flera av de övningar vi gjorde att det faktiskt inte alls alltid är det man först tror.
En av de största aha-upplevelserna för mig under kursen var nämligen hur svårt det kan vara att identifiera vad problemet, eller roten till problemet, egentligen är och hur viktigt det är att man genast i början av problemlösningsprocessen definierar det rätt.
Det här kan ju låta lite konstigt. Det är väl klart att man vet vad problemet är? Men det visade sig i flera av de övningar vi gjorde att det faktiskt inte alls alltid är det man först tror. Min grupp jobbade till exempel en lång stund med att lösa ett problem som vi efter ett tag märkte att vi hade definierat fel. Och det säger ju sig självt att resultatet inte blir så lyckat om man försöker lösa FEL problem.
När man har ett problem som ska lösas lönar det sig alltså att i början lägga ner tillräckligt med tid på att identifiera vad roten till det är och definiera vad det är man ska försöka lösa. Vi fick tips på några olika sätt att hitta kärnan i problemet. En del av dem var ganska kreativa, till exempel att formulera problemet som en klatschig tidningsrubrik eller som om du skulle förklara det för en femåring.
Och det säger ju sig självt att resultatet inte blir så lyckat om man försöker lösa FEL problem.
Ett tips jag själv gillade i all sin enkelhet var "The 5 Why” som går ut på att man upprepade gånger ställer frågan ”Varför?” Säg högt vad som bekymrar dig, t.ill exempel ”Det här projektet stampar på stället”, fråga sen "Varför?" Svaret är kanske till exempel att vi inte har nått våra målgrupper. Fråga sen igen ”Varför?” tills du kommer fram till det som verkligen är problemet. Det gäller alltså att gräva djupare och ställa många frågor som till slut leder fram till kärnan, det som faktiskt behöver lösas. Det är så klart inte viktigt att frågorna är just fem, huvudsaken att de hjälper dig att komma åt roten till problemet.
Kanske jag får plats med en aha-upplevelse till. Också den fick jag i ett grupparbete. Nämligen hur viktigt det är att tänka på vilka alla som berörs av frågan på något sätt (alla ”stakeholders”). Vilka alla kan ha synpunkter och borde tillfrågas, vilka alla ska vi komma ihåg att involvera i processen för att få det bästa resultatet? Att det här är viktigt är ju egentligen självklart, min aha-upplevelse bestod främst av insikten om hur lätt man glömmer bort någon.
Minst lika givande som de lärdomar vi fick var det att få umgås och dela tankar med de andra deltagarna. Att träffa människor från andra länder är ju alltid spännande, men en stor bonus var också att lära känna nya, trevliga människor från andra finlandssvenska förbund. Tusen tack till Förbundsarenan för en inspirerande och oförglömlig vecka! Jag hoppas att det blir flera Erasmus+-projekt så att många andra också får möjligheten att delta.
Johanna von Rutenberg är teamledare och sakkunnig i lätt språk vid FDUV:s LL-Center.
